Räddade Keto mitt liv? del 5

Då så, då var det äntligen dags för mig att fortsätta att skriva om min nya hälsoresa och om vad jag kommit fram till. Att jag inte har skrivit på ett tag beror på att jag känner mig lite negativ när jag tänker på allt, både det som hände den 8 oktober förra året och det som jag måste styra med nu. Jag gillar ju positivt tänkande, så jag vill mest fokusera på allt som är positivt, mest hela tiden. Då mår jag som bäst! Men hur som helst, här kommer länkar till de tidigare delarna. Har du inte läst del 1-4, så kan det nog vara en bra idé för att du ska få lite bakgrund till allt innan du läser fortsättningen.

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

Ja ha, hur fortsätter jag nu då? Jo, jag hade alltså drabbats av en stroke, men fick inga som helst skador eller biverkningar efteråt. Jag hade 4-5 stycken talrubbningar och yrsel mellan klockan 8-12 på förmiddagen. Jag är tacksam för att astmasköterskan var så uppmärksam när jag var på vårdcentralen och att läkaren skickade in mig till Norrköping. Jag är tacksam för läkarna där och trevlig ambulanspersonal. Och jag är tacksam för att jag blev “övertalad” att ta 4 stycken trombyl. Vad vet jag, det kanske faktiskt var nödvändigt och hjälpte just då. Så jag vill inte bara klaga på sjukvården. Fast det var väl det hela, resten är väl inte så positivt. Som att de bara skyller på kolesterolet och ville lura i mig statiner flera gånger om. Sjukhusmat… Blä! Nu hoppade jag ju såklart över den och fick annat levererat, men det var riktigt sorgligt att se vad sjuka personer med diabetes fick till frukost och så vidare…

Ja, ja, nu lämnar vi sjukhuset och går in på mina funderingar om vad hände och varför. Först och främst så funderade jag på hur illa jag ätit och levt innan lågkolhydratkost och keto. Kan jag ha skadat mig så illa då, att jag skulle få en stroke nästan 5 år senare? Kanske det, men det kändes ändå inte så troligt. Det måste varit något annat, eller åtminstone något mer. Stressen då? Stressen som jag dumt nog ignorerat. Kanske… Men nej, det finns ju hur många sockerslukande och brödälskande människor som helst som stressar och har sig. Så enkelt kunde det ju helt enkelt inte vara. Då skulle ju var och varannan människa få en stroke i ung ålder! Hmm…

Jag fortsatte i alla fall med en trombyl om dagen för säkerhets skull, medans jag undersökte alternativ och lösningar.

Efter ca 1 månad var jag på kontroll hos en sköterska och då blev det förstås prat om statiner igen. Nej tack! Efter två månader blev det återbesök hos läkaren. Uppläxning om kolesterolet så klart! Han vill gå vidare och kolla upp om jag hade familjär hyperkolesterolemi. MEN! Det skulle ju inte vara någon idé att kolla om jag ändå inte skulle vilja ta några statiner. Så går det alltså till. Om du inte vill äta några statiner, så får du klara dig själv, bye bye. Han tyckte att jag borde vara lite mer öppen för detta med kolesterol och statiner, precis på samma sätt som jag var öppen för keto och så positiv till det… Och så skulle jag sluta läsa om keto i Svensk Damtidning och liknande… WTF!!! Som om jag lärt mig om keto i Svensk Damtidning! Herregud, jag har aldrig ens läst sådana tidningar i hela mitt liv. Skvaller och skit och kändisliv har jag NOLL intresse för.

Innan läkarbesöket hade jag kollat på alla de blodprover de tog utöver kolesterolet och de såg helt normala ut. Vad som nu är normalt… Jag kollade på ett par parametrar som kunde visa mer tecken på familjär hyperkolesterolemi, bland annat fibrogen, men såg inget konstigt där. Däremot blev jag lite fundersam över homocysteinet. Det var högt, även om det inom sjukvården tydligen är helt okej så länge man har under 15. Jag hade något på 13 eller 14, kommer inte ihåg exakt. Jag frågade läkaren om homocysteinet, men han mumlade bara något om att det inte var något att bry sig om , det var inte viktigt… Nähä! Jag hade inte samma uppfattning, så det var bara att börja forska själv i det. Och ja, varenda jäkla hälsoexpert jag kollade på säger att man absolut bör ligga under 7-8! Har man högre har man med största sannolikhet en mutation (eller fler) på MTHFR-genen. Kort förklarat styr den cellaktivering och innebär till exempel att man har en sämre avgiftningsförmåga i kroppen!

Jag har alltså med största sannolikhet en kropp som har svårt med att göra sig av med gifter. Hmm, ja gifter ja…

Om vi går tillbaka till det här med stress, så är ju stress fruktansvärt toxiskt då det skapar en hel del gifter och oreda i kroppen och påverkar allt möjligt. Men åter igen, var stress enda anledningen? Nej.

Man får ju också i sig gifter och frigör gifter av många andra olika anledningar. Och har man en kropp som sedan är dålig på att göra sig av med dem, ja då blir det inte bra. Man får i sig gifter från maten (ja, även om man äter mest ekologiskt), från avgaser, miljön, tvättmedel, diskmedel, rengöringsmedel, tandkräm, hudvård, hårvård OCH det där förbannade AMALGAMET som man var VÄLDIGT generös med när jag var barn. Man behövde knappt ha hål. Det räckte med att en tand var lite gropig, så fylldes den med lite “helt ofarlig” amalgam. Nåja, nu vet man lite bättre iallafall och det är förbjudet i Sverige. Men det sitter kvar i min mun. Och jag har minst 7-8 fyllningar. Efter 30-40 år med kvicksilverångor som frigörs lite, lite hela tiden så rinner bägaren till slut över. Speciellt om man har en kropp med sämre avgiftningsförmåga.

Antagligen så är det amalgamet som gjort det extra svårt med tarmläkning för mig. Det är ju hela tiden något som stört liksom. Men på något sätt har jag ju ignorerat att amalgamet skulle påverka mig, precis som jag ignorerade stressen. Även om jag ibland funderat på amalgamsanering faktiskt.

Vi går tillbaka till våren/försommaren 2018. Som sagt så hade jag astmaliknande andningsbesvär vissa kvällar då. Kanske berodde det på extra mycket kvicksilverångor just då, eller så berodde det på stress, eller båda. Jag tror iallafall inte att det var pollen och inte astma heller. Jag har ju inte haft besvär på ca 5 år och jag har inga besvär i år. Dessutom har jag varit hos astmasköterskan på nytt nu i år och enligt henne har jag inte ens astma överhuvudtaget! (Något positivt i det hela, tack keto!)

Samtidigt med mina andningssvårigheter (som försvann sen på sommaren) så fick jag lite acne på ena kinden, som sedan eskalerade totalt efter stroken. Helt sjukt! Kvicksilverångor kan få det mesta att “att balla ur”. Jag som haft så bra hy på keto. Nu vill jag knappt visa mig… Vilken fin reklampelare för keto liksom – acneface – värre än värsta tonåringen.

Innan stroken började det lukta väldigt illa om min svett. Inget hjälpte. Så när jag åkte på konferens med min man precis dagarna innan stroken, tog jag på mig “vanlig” deo med aluminium i och så lite smink, parfym och hårspray på det. Säkert väldigt bra att stoppa upp gifterna med sådan deo och att dessutom peppra på med mer. Maten var ju väldigt god och specialanpassad till oss, men antagligen inte ekologisk.

En eller två veckor innan stroken hade jag ont i huvudet i nästan en vecka och det brukar jag ALDRIG ha annars. Men jag trodde ju då att det berodde på att jag höll på med lite utrensning av candidaöverväxt, som jag gör med jämna mellanrum, precis om med tarmläkning. Det kan ju faktiskt ha varit så att den där kuren bara frigjorde massa extra gifter, som min kropp sedan inte kunde fixa bort.

Så mitt egna “recept” på att få en stroke är följande:
Ha massa amalgam i tänderna.
Öka din stress utan att vara medveten den.
Var genetiskt dålig på att avgifta dig.
Frigör massa gifter i kroppen.
Ös på med extra gifter.
Se till att inte kunna svettas genom deo med aluminium
Var också gärna lite dålig på att syresätta dig genom att inte ha så bra kondition och var en person som “glömmer” att andas ibland (håller andan vid koncentration typ). Sen skadar det nog förmodligen inte om du ätit rätt mycket socker och mjölmat i ditt liv, samt käkat p-piller och haft hormonspiral och sovit dåligt tidigare i livet.

Så där ja, i kommande inlägg så dyker jag in lite djupare på olika delar, samt berättar mer om mitt fina ansikte, min kvicksilverångande mun, min arsenal av kosttillskott, avgiftning, och jakten på en riktigt bra tandläkare med erfarenhet av supersäker amalgamsanering.

Just ja! Varför har jag kallat den här “följetången” för “Räddade Keto mitt liv?” Jo, jag hittade nämligen en studie på möss och stroke som jag läste lite i. I studien var hälften av mössen i ketos och hälften inte. Sen framkallade de en stroke hos alla möss. Keto-mössen klarade sig betydligt bättre, hade en bättre läkning och återhämtning och få biverkningar från stroken! Intressant va!? Jag har även hittat lite annat som pekar på samma sak! Men det tar vi i kommande inlägg!

 

e

Detta inlägg har en kommentar

  1. Äntligen Anneli! Som jag väntat på del fem. Trodde nästan att du glömt. 🤗🤗Superintressant att läsa om hur kosten och allt annat påverkar.

Lämna ett svar

Stäng meny