Räddade Keto mitt liv? Del 4

Har du läst mina tidigare inlägg har du förmodligen dragit en del slutsatser nu och gjort en del gissningar om vad som hände mig då den 8 oktober. Om du inte läst tidigare inlägg, så rekommenderar jag dig att göra det innan du läser den här delen.

Här är del 1.
Här är del 2.
Här är del 3.

Då så, då fortsätter jag. Jag hade alltså blivit förflyttad till Linköpings Universitetssjukhus för vidare undersökningar. Jag mådde vid detta laget helt okej och var helt symtomfri. I väntar på nya prover, tester och röntgen fick jag sova över. Inte för att det gick att sova, eftersom jag sov i ett stort rum som innehöll någon slags “kur”/kontor för personalen med superirriterande massa lampor i. Och så deras prat ovanpå det. Och patienten på andra sidan…

Nej, det blev inte mycket sömn inte. På morgonen fick jag ta massa prover. Ett ägg och ett litet bregottpaket var allt jag kunde tjata till mig till frukost som var ätbart. Som tur är har jag ju en alldeles underbar man som åkte flera gånger mellan barn i Söderköping, jobb i Norrköping och mig i Linköping. Snacka om service med mat och allt.

En tråkig väntan och många funderingar följde igen. Jag fick göra en hjärnröntgen med massa klet i hela håret och en mössa med sladdar. Jag fick göra världens äckligaste hjärtundersökning med slangar och kameror nerstuckna i halsen. Fruktansvärt. Fortfarande inga “fynd”. Till slut fick jag göra en tredje sorts hjärnröntgen och sen fick jag då till sist svaret. Ja, jag hade fått en stroke…

WTF, superfriska jag? VARFÖR?

Varför inte istället vilken sockerslukande och ohälsosam människa som helst?

VARFÖR JAG! Hur är detta ens möjligt?!

Det var många tankar som snurrade kan jag lova. JAG, den superfriska och energiska Ketocoachen? VARFÖR? Så orättvist! Hur ska jag bete mig nu? Låtsas som ingenting? Jag kände mig verkligen helt FAKE! USCH!!!

Kommer någon att lita på vad jag säger efter detta? Kommer någon att tro mig? Hur ska jag kunna säga att Keto är superhälsosamt och förhindrar sjukdomar när jag själv drabbats av en stroke? Alla kommer ju tro att Keto är livsfarligt typ!!!

Oj, oj, oj… tur att jag har min man säger jag bara! Han fick säga till mig många gånger att Keto inte var det som gjorde att jag fick en stroke (nej, såklart, självklart inte och du kommer att få läsa mer om det i kommande inlägg), Keto räddade ju livet på mig, kan man säga. Eller gjorde att jag klarade mig så bra, utan några efterföljder/biverkningar. Ketoner är ett “superfuel” säger jag bara. Speciellt när även hjärnan får del av dem.

Sen så är det ju faktiskt så att jag fortfarande har kvar all min kunskap. Den försvinner ju liksom inte bara för att något händer mig. Det bör ju inte spela någon roll. Fast jag kände mig ändå FAKE bra länge. Ända tills ganska nyligen faktiskt. Speciellt eftersom sjukvården såklart ville skylla allt på mitt höga kolesterol när de inte kunde hitta någon annan orsak…

SUCK, ja, jag har högt kolesterol, det visste jag redan innan. Jag har låga triglycerider, högt HDL, men även extra högt LDL. Vilket jag skitit totalt i eftersom att man även kan få det vid minskning av kroppsfett, träning och mycket fett från maten i omlopp i blodet. Vi som rekommenderar lågkolhydratkost vet ju allt om det här med kolesterol. Både i Sverige och utomlands. Kolesterol är inte farligt. Det beror alltid på något annat om man blir sjuk. Så vad kunde det andra då vara? Inget sjukvården kunde komma underfund med iallafall…

-Nej, nej, det måste ju såklart bero på kolesterolet, sa läkarna. Du har kanske familjär hyperkolesterolemi, sa de.

För dig som är ny på detta med kolesterol är det bara att googla vad till exempel alla dessa framstående personer har kommit fram till när det gäller kolesterol och vad den nya forskningen säger: Uffe Ravnskog, Ralf Sundberg, Martina Johansson, Andreas Eenfeldt (Diet Doctor), Jonas Bergqvist, Dr. Eric Berg, Ken D Berry MD, Dr. Sarah Hallberg, Stephanie Person, Dr. Jeff Volek, Dr. Steve Phinney…

Och så kom det då en sjuksköterska och sa att jag fått en ny medicin (förutom den där förbannade blodförtunnande Trombylen), STATINER!!!

-ALDRIG i livet, det vill jag INTE ha!!!
-Okej, nej, vi kan ju inte tvinga dig, men…bla…bla…bla…

Jag förflyttades till Norrköping igen eftersom alla undersökningar var klara. På morgonen kom en sjuksköterska och skulle ge mig mina mediciner i en liten burk. -Här är dina mediciner, sa hon bara.
-Okej, vad är det här för något??
Och så fick jag veta att den ena var en Trombyl och den andra var en statin. Och så var jag tvungen att stå på mig ytterligare en gång och säga ifrån om statiner. Hon förklarade att jag minsann riskerade att få en ny storke om jag inte tog statiner för att sänka mitt kolesterol… Grr… Hon får väl tro det då!!!

Då så, efter 2-3 dagar så fick jag göra minnestest och balanstest och allt vad det var och det gick ju hur bra som helst. Sen var det bara att åka hem. Utskrivningssamtalet på sjukhuset innehöll förstås en lektion i kolesterol. SUCK! Orka liksom… Och i läkarintyget stod det att jag behövde vara sjukskriven för att stressa mindre och lägga om kosten. Fast jag hade nyss fått veta att stress absolut inte kunde ha något med saken att göra och att man inte kan påverka kolesterolet jättemycket med kost, utan med statiner… En aning motsägelsefullt…

Nej, sen blev det som så att jag såklart fick bli min egen doktor och söka och leta efter svar och orsaker själv till det som hänt. Mer om det kommer i nästa inlägg!

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Jag är övertygad om att ökningen av stroke bland yngre människor är direkt relaterad till stress. Hade själv en för några år sedan tack vare att ett blodkärl i hjärnan vek sig. Men tack vare att kroppen känt på sig att något var på g hade jag utvecklat alternativ försörjning. Stress dödar, så är det.

    1. För min del var det med högsta sannolikhet mer än stress. Men stress bidrog säkert. En fortsättning på min historia kommer inom kort.

Lämna ett svar

Stäng meny