Varför började jag äta bättre?

Allt började egentligen med mina barn. De två äldsta (då 11 och 12 år) tävlingssimmade och tränade långa pass fyra gånger i veckan. Och den trötta zombiemamman (jag) tryckte i dem energi (kolhydrater)… Massa pasta blev det som gick enkelt och snabbt. Och mackor. Noll ork till planering ledde till en hel del Mc Donalds-besök efter tävlingar. Vi åt egentligen inte superdåligt, ingen oboy, inga sockerflingor, bara godis på lördagar, ingen saft eller läsk i veckorna, sällan fika. Men mycket bröd, pasta, juice mm.

Mina barn har aldrig varit så mycket sjuka som då. Förkylningarna avlöste varandra och det blev svårare och tråkigare med simningen. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i saker och ting. Jag visste ju att vi inte åt optimalt, men hade inte orkat inse hur mycket det kunde påverka immunförsvaret. Själv kände jag mig trött och grå och tyckte att jag började se gammal ut i ansiktet. Motivationen till förändring var alltså dels att få en friskare familj, dels att få en piggare familj och så lite fåfänga på det!

Jag började mina efterforskningar och hittade nyckeln till hälsa i lågkolhydratkost. Mina två äldsta barn hann tyvärr tröttna på simningen innan immunförsvaret hade reparerats. Man kan ju inte låta bli att tänka på om det skulle varit annorlunda om de hade fått vara friska? Om simningen hade varit lättare och roligare? Kanske hade de slutat ändå, kanske inte…

Jag måste lära mig hur jag gör dessa inlägg lite snyggare, med bilder, så det blir lite roligare att läsa! Nåja, Rom byggdes inte på en dag!

Ha det så bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *